Litteraturkritikern Timo Hämäläinen skriver om Joeloperan i måndagens Helsingin Sanomat under rubriken ”Konstnärsbegåvning dog på mentalsjukhus - ny opera invigde Ålands kongresshus”. Artikeln är ingen regelrätt recension utan rapporterar om urpremiären som enligt texten invigde Ålands nya kultur- och kongresshus: Alandica. Hämäläinen berättar också om Joel Petterssons livsöde och operans tillkomsthistoria.

Musikaliska knätofsar

Hämäläinen skriver om Joa Helgeson i titelrollen: ”Han är på scenen nästan under hela föreställningen och rösten blir lite ansträngd mot slutet. Han är till sin uppenbarelse en kraftfull och orädd, en Joel som tror på sig själv och sitt konstnärskap.” Andra medverkande som Hämäläinen nämner är Mikael Fagerholm och John Kinell, ”professionella yrkesmänniskor som gör ett professionellt jobb.”

Om musiken skriver Hämäläinen kort att Nik Kotzev i sin opera använder ”…lokala, nästan folkloristiska uttryck, musikaliska knätofsar. Han tonsätter mycket teatraliskt. Hotbilderna hopar sig i lyssnarnas öron som åskmoln i gamla inhemska filmer.”

Rättframhet

Richard Barks regi förlitar sig på rättframheten i Lars Huldéns manus och det är helt rätt, fortsätter Hämäläinen. ”Bark komplicerar, döljer eller förstör inte Huldéns manus. Scenerna får hellre vara tablåer än djupt drama.”

Hämäläinen avslutar med att konstatera att Alandica är ett fungerande och gästvänligt kultur- och kongresshus, var akustik ingen musikproducent kan klaga på. Joel är ett bra bevis på vad man kan åstadkomma på Åland, genom samarbete mellan Sverige, Svenskfinland och egna krafter. Föreställningen är en obestridlig seger för upphovsmännen.

katarina.gaddnas@nyan.ax