I går publicerade även Dagens Nyheter en recension av Joeloperan. Recensenten Thomas Anderberg slår fast att trots att Åland har ett rikt musikliv är en satsning som Joel möjlig att genomföra först nu tack vare Ålands nya kulturhus. Liksom alla andra kritiker nämner han att såväl operans tillkomsthistoria som Joel Petterssons liv är berättelser med dramatiska inslag som tvinnas samman med själva verket.

Anderberg ägnar en stor del av recensionen åt att berätta om Joel Petterssons korta, men innehållsrika liv. Han konstaterar att ”Operan Joel har ett i grunden fint libretto, men anhopningen av berättelser blir problematisk; olyckorna står på kö, liksom personerna, och med det rappa berättartempot – som tycks ha medfört att en rad repliker strukits i sista stund – blir effekten närmast bedövande. Det blir en serie tablåer där den överflödande uttrycksviljan riskerar att slå hål på uttryckskraften.”

Kontraproduktivt

Starka scener finns det dock också enligt Anderberg: ”som den vansinnesepisod där alla Petterssons misslyckanden som hönsuppfödare illustreras med en gestaltning som också tar fasta på hans dåliga kontakter med den landsbygdsbefolkning han stammade ur och ständigt sökte bekräftelse hos.

Anderberg anser att Nikolo Kotzevs musik ”motsvarar texten; den är illustrativ, slagkraftig och effektiv, men också patetisk, svulstig och kontraproduktiv (genom upptornandet av känsloutbrott av olika valörer – ömsom glättiga, ömsom sorgesamma, ömsom förtvivlade). Sånginsatserna är ojämna, något som delvis får tillskrivas den problematiska akustiken. De kan i alla fall inte lastas Jonas Dominique, som har en välklingande orkester till sitt förfogande.”

Han avslutar: ”Bäst på scen är, som sig bör, Joa Helgesson i titelrollen; en aning blek i början, men till slut den enda konturskarpa personen bland schabloner och karikatyrer.”

KATARINA GÄDDNÄS