Sättet att sitta när man mediterar är fysiologiskt motiverat. Genom tusentals år av erfarenhet har man hittat några sittställningar som bidrar till avspänning och vila. Oberoende av om man sitter med benen i kors i lotus eller halvlotusställning, om man sitter på knä eller på en stol är grundprincipen den samma.

Överkroppen hålls rak och upprätt, man orkar sitta länge om man har en stadig grund. Grunden består av en trekant vars ena bas är sittknölarna och de två andra knäna. Så sitter ett litet barn alldeles av sig själv, utan att ha gått på kurs.

Inom kyrkan är sittandet på knä med en bönepall eller en bönekudde under rumpan det vanligaste. För människor som har problem med knäna eller av olika anledningar är styva och stela är sittandet på stol det enklaste.

Händerna brukar man placera i famnen, den ena handen vilar i den andra och tummarna möts.

– Grejen med tummarna är helt enkelt det att man genast märker när man börjar dagdrömma eller tappa koncentrationen för då brukar tummarna glida ifrån varandra, berättar Kent Danielsson.

Blicken fäster man på golvet en bit framför sig. Man rekommenderar att ögonen hålls halvöppna istället för slutna. Blundar man är det lättare att hänge sig åt drömmerier eller falla i sömn.

Sitter man så här kan man sitta länge och vara både djupt avslappnad och väldigt alert samtidigt. (kg)